Köpläge?
Att konjunktur och börs är två olika saker är efter den senaste tiden helt uppenbart. Men har vi som värderar/köper finansiella instrument på riktigt förstått de ekonomiska konsekvenserna av covid-19 ur ett globalt perspektiv?
Eller som Pekka Kääntä på Placera utryckte sig nyligen: ”Som marknadsobservatör är det för närvarande tämligen lätt att hamna i ett tillstånd som närmar sig någon form av analytisk schizofreni. Å ena sidan har vi en börs som återhämtat sig på ett minst sagt imponerande sätt sedan mitten av mars. Å andra sidan målar konjunktursignalerna upp en bild som är att likna vid ett ekonomiskt Armageddon.
Flera analytiker väljer nu att ha en mer försiktig placeringsstrategi. Så också jag.
Min rekommendation till dig som fondsparar är att se över samtliga fondportföljer.
- Tjänstepensioner och kapitalförsäkringar med lång placeringshorisont (mer än 10 år kvar till utbetalning) bör ha en fördelning där max 50% ligger i aktiefonder. Övriga 50% i kontant (om möjligt) alt en kort räntefond/likviditetsfond.
- För tjänstepensioner och kapitalförsäkringar med kortare placeringshorisont (mindre än 10 år kvar till utbetalning) får man justera till den nivå man känner sig bekväm med och med tanke på placeringshorisonten. Men hellre lägre risk än högre på dagens marknad.
- För buffertsparande i alla dess former så är det samma rekommendation som ovan. MEN för dig som vill använda pengarna inom 3 år – läs nedan text och fundera på om det inte kan vara värt att ”hoppa av” ett tag.
Det marknadens analytiker nu befarar, är att realekonomin kan komma att göra sig påmind för börserna de kommande veckorna mot bakgrund av den snabba delvisa återhämtning man sett under senare tid.
Prognoserna kring utvecklingen för såväl svensk som global ekonomi har skrivits ner i en rasande fart och vi har sannolikt inte sett den sista nedjusteringen. Samtidigt som flera bolags aktier har varit nere och vänt upp. Och då menar jag inte Kalle Kulas AB som tack vare stimuli från staten lyckats hålla ekonomin i balans på kort sikt. Jag syftar på STORA bolag som är starkt beroende av köpkraften från såväl mogna marknader som tillväxtmarknader.
Microsoft + 1,47 % sedan 10/1-2020
Ericsson - 2,97 % sedan 17/2-2020
Spotify + 8,86 % sedan 20/2-2020
Amazon + 10,91 % sedan 20/2-2020
Faktum är att svenska börsen idag handlas på ungefär samma nivå som i inledningen av oktober i fjol.
Är DET verkligen en rimlig prissättning på våra bolags aktier?
Har vi tänkt på konsekvenserna av att ALLA bolag (stora som små) hittills har byggt sina värden med TILLTÄNKTA konsumenter i sikte? Konsumenter från bland annat de underutvecklade marknaderna där vi prognostiserat att de genom global tillväxt får bättre ekonomi och har råd att köpa dessa bolags varor och tjänster? Personligen har jag deltagit på ofantliga många sammankomster under de senaste 10 åren där man kalkylerat på just detta.
Konsumenter som i bästa fall idag har tillgång till rent vatten och avlopp.
Kanske mat och sjukvård. I normala fall- inte under pandemier.
Och definitivt ingen inkomstförsäkring som ger skydd under arbetslöshet.
Är det rimligt att tro att dessa människor är ”tillbaka” där de var, redan 2021? Och att värdet på storbolagens aktier ”idag” därför är värda det dem var hösten 2019?
Eller har vi nu släppt våra planer om att sälja mobilabonnemang i Afrika och istället fokuserat på att sälja ännu mer till de mogna marknadernas konsumenter? Att öka den klyfta mellan fattig och rik i världen som redan är barbariskt stor?
Eller blir det här i bästa fall starten på den reala hållbarhetens era? Den där vi stannar upp och börja ifrågasätta våra konsumtionsvanor, kartlägga dess konsekvenser och säkerställa att köpbeslut vi tar linjerar med det vi PÅ RIKTIGT tror på?
Oavsett, så kommer det finnas många bra bolag att köpa aktier i.
Just därför väljer jag att frigöra kapital och invänta ett bättre köpläge.
